Härliga värld

Jag känner det, gammal som ung, under årens gång:
I månens sken en vit, mjukt slingrande stig,
i natten ett berg, en tigande kvinna på en balkong,
det rycker av längtan mitt skrämda hjärta ur mig.

O brinnande värld, o vita kvinna på din balkong,
fjärran rullande tåg, dalens skällande hund,
o hur ni ljuger, o hur bittert ni lurar mig dagen lång,
ändå är ni min ljuvaste dröm var stund.

Ofta jag prövat vägen in i en skrämmande "verklighet",
där lagar, assessor, mode, valutakurs styr.
Men alltid besviken, befriad, i ensamhet
Till drömmens och dårskapens härliga källor jag flyr.

Kvava vind genom nattens träd, svarta zigenska,
värld full av galen längtan och diktens fläkt,
härliga värld, dig skall jag evigt älska,
på mig har din stämma ropat, mig dina blixtar väckt!


Ur diktsamlingen: Vandring.
av Herman Hesse