Man föds med insikten om att allt som sker omkring en är nytt, en hissnade känsla som kan liknas vid den känsla man hade som barn när man försökte föreställa sig universums oändlighet. Hur kunde jag låta dem ta detta ifrån mig? hur var det möjligt att jag skolan igenom låtsades förstå? Hur kunde jag se min existens som ett mönster med regler och lagar? Man föds blåögd och naiv, för att sedan formas till att låtsas att förstå, för att sedan återigen förstå att den högsta nivån av insikt är insikten av att man inte vet någonting.
"Låt dig vara barn och se vad du kan åstadkomma utan att be."
Kung Claes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar