Knotten vid Nobellvägen

Håller nån sorts
tyst sammankomst

Dansar runt varandra
över - under

Låter sina antenner
kontakta varandras sinnen

Signalerna som fanns
innan människan

Ringlar sakta
i den kalla natten

Två röster studsar
mellan husen och de

Drar ner varandra i
förvirring om

Vem som gjorde vad
och Vem som sålde vem

Den ena rösten säger att
vi ska hämnas, vi ska leva igen
Så plötsligt knastrar natten
och skuggorna samman
och rösterna döljs i våldsamhet

Samtidigt som
hunden skiter
i en rastgård och trettiotvå
cigarettfimpar
femton burkar
trycker sig samman i rastgårdens hörn
och försöker sakta
återgå till jorden
där de en gång föddes

Knotten vet mer
om världen
än vi människor

De vet hur skapelsen ser ut
för de är en del av den

De åt inte av frukten som
gav människan chansen
att vara filosof eller direktör
De lösgjorde sig aldrig
och dyrkade Guden
istället för jorden

De flyger runt där uppe
intill en stor gatulampa
och bilarna under dem